I veckans fototriss är temat "spår". Finns många sätt att se på det ordet, där man går blir spår, livet sätter sina spår, döden sätter spår(min sista bild i inlägget, ett rådjur, så ni är förvarnade), man kan även sätta spår i andra.
Hunden sätter spår, där den går, den sätter också spår hos den hund den motade bort från sin gård.
Människor har satt spår på isen, vilket också efterlämnar spår i hjärtat av en dag med sol. Den mörka och solfria februari har satt sina spår, och solen sätter nya spår, i hopp om vår.
Rådjurets sista spår i livet ledde till död, det satt även spår i de som försökte rädda den, och för de barn som stod där och blev varnade för vad som kan hända när man går på svag is.
Ha en trevlig vecka/AX
Fint triss, mittenbilden är så vacker, men så tragiskt med rådjuret, snyft
SvaraRaderaMycket bra tänkt och tänkvärda tillfällen
SvaraRaderaHa en fin söndag
Meta
Nejmen oh så tråkigt - sorgligt.
SvaraRaderahttp://foto.rudenius.se/?p=2995
Vardagligt samtidigt som det är dramatiskt. Spår av mycket.
SvaraRaderaFine bilder med eit tankevekkande tema.
SvaraRaderaOg litt trist det siste bildet.
God søndag frå Anne-Mari
Du har så rätt, allt sätter spår på ett eller annat sätt. Ibland för alltid, på gott eller ont.
SvaraRaderaHa en skön dag
Otroligt bra triss, älskar alla dina bilder!
SvaraRaderaFina vidder och ett tragiskt slut, men så är det ute i naturen tyvärr.
SvaraRaderaMen usch så ledsamt med fina rådjuret! Menar du att det fanns människor där som inte lyckades få upp rådjuret utan stod och såg på när det frös ihjäl? Hemskt!! :(
SvaraRaderaHa en skön söndag!
vatten är kallt och farligt, dom försök som gjordes lyckades inte, så är det, även barnen stod där. Ibland kommer döden nära, naturligt, men rör hjärtat förstås.
RaderaAX
Så sorgligt men tyvärr händer det:-(
SvaraRaderaVovven blir min favorit
Ha en skön söndag
Det var en djupsinnig triss. Naturen är inte bara vacker, utan också väldigt hård och grym ibland. Tänkte på det du skrev om om barnen som såg på när rådjuret inte gick att rädda. Händelsen kommer de aldrig att glömma. Samtidigt tycker inte jag att man skall undanhålla livets tuffare sidor för barn, så att de kommer som en chock senare i livet. I vår kultur har vi inte en särskilt sansad relation till döden det kan nog vara bra att avdramatisera den litet. Jag växte upp på en gård, då kändes liv och död med djur som föddes och djur som dog, väldigt naturligt. Numera lever jag ett annat liv, och är mycket mycket mer känslig.
SvaraRaderaJag är uppvuxen på ett småjordbruk, och där är döden ständigt närvarande, har haft hönor också i vuxen ålder. Numera är det inte så, men ser det som livets gång, någonting naturligt, även om det ser sorgligt ut.
RaderaBra barnen lär sig, och kan även göra dem försiktigare med svag-isen.
AX
Vilken fin betraktelse i ord och bild, starkt berörande, speciellt den sista som jag dock inte kunde titta på så länge. Tog du solbilden igår? I stan anades bara solen, helt kom den aldrig fram, tyvärr. Nu är det en månad sen sist och då var den bara framme ca en halvtimme om jag minns rätt. Ja, vi hoppas på vår :).
SvaraRaderaSå fina vinterbilder, och en härlig tolkning.
SvaraRaderaNaturen kan vara vacker men också hård. Mittbildens bleka sol över isen är en skön bild och så kontrasten med rådjuret som dog i isvaken trots räddningsförsök.
SvaraRaderaDjup och fin triss.
SvaraRaderaFin tanke bakom dina bilder där du verkligen lyckats få fram dina spår! =)
SvaraRaderaFina talande vinterbilder men med ett tråkigt slut. Synd det inte gick att rädda.
SvaraRaderaVintriga spår av olika slag du visar!
SvaraRaderaLivets gång och dramatik i sista bilden som berör oss alla på olika sätt. Antar att har man som jag en uppväxt på landet där vi var i stort självförsörjande med jakt, fiske och slakt så känns djurens död inte skrämmande, men för det så blir man (jag) berörd av det som hände rådjuret. Förstår också att det fanns folk som försökte allt de kunde för att rädda det. Tror inte heller att man som barn får bestående "men" av att se livet såsom det är bara vuxna pratar om händelsen och berättar vad som skedde och varför. Det är viktigast i det hela.
SvaraRaderaja, så är det för mig också, från västerbottens inland. Enkelt litet jordbruk med självförsörjning, där både födsel och död var en del av vardagen. Fick redan som barn ett djup och en förståelse för livets gång, min farfar och farmor bodde i samma hus och dog också.
RaderaAX
Trean var grym måste jag säga, fast den visar ju verkligheten. Föredrar ettan och tvåan!
SvaraRaderaOj. konstigt nog har det varit många foton liknande ditt sista i massmedia denna vinter. Undrar varför!?
SvaraRaderaFina spår-bilder!
Vilken fin triss!
SvaraRaderaOtroligt vackra naturbilder allihopa även om den sista samtidigt är så grym och sorglig.
SvaraRaderaFint trissat!
SvaraRaderaHuga! Naturen är grym! På samma gång vänlig och vacker.
SvaraRaderaBlödig som jag är så kollar jag inte på sista bilden men den i mitten var vacker.
SvaraRaderaSå tragiskt... men du bjuder på vackra bilder!
SvaraRadera